Det finns en osynlig verklighet

Denna verklighet är inte skapad, den är.

Den upplevda verkligheten skapar vi.

Utan tvivel kan vi se att vi är medskapare till denna, vår upplevda verklighet.

Vi kan inte se allt.

Vi kan inte höra allt.

Vi ser det vi ser och vi hör det vi hör.

Vi kan inte ta på allt.

Vi kan inte känna allt.

Vi kan inte lukta och smaka på allt.

Vi känner lukter och smaker på det som vi känner lukter och smaker på.

Vi är inte medvetna om det vi inte är medvetna om.

Vår uppmärksamhet styrs av vår upplevelse av verkligheten.

Vi är omgivna av vår egen upplevelse av verkligheten.

Vi förändrar, löser upp och omformar ständigt denna vår personliga upplevelse av verkligheten.

Vår upplevelse av verkligheten är oftast sådan att vi låter oss förvandlas av den, så som vi uppfattar verkligheten så tänker vi och så handlar vi, allt i enlighet med vår upplevelse.

Vi ser det och upplever det som att vi blir större och större, omfattar mer och mer av verkligheten, förstår mer och mer och därför i enlighet med denna övertygelse borde våra upplevda problem lösas genom detta; att vi lär oss mer och mer och får kunskap som visar oss hur problemen definieras och väl en gång definierade så redan på väg att lösas.

Detta är korrekt.

Det är så.

Vi lär oss mer och mer och borde också kunna definiera våra problem på sådana sätt att de löses.

Vilka problem har vi? Hur ser de ut? Vilka frågor bör vi ställa oss för att lösa dessa problem?

Vad är det vi behöver se för att se hela bilden inom vilken problemet är synligt som ett problem? Genom att se hela bilden ser vi också obalansen och dess kvalité och kan därför balansera den och lösa problemet.

Om vi begränsar bilden, begränsar vi oss själva och gör de svårt att se de verkliga orsakerna som i upplevelsen av olösta problem finns utanför den upplevda bilden.

Vad är det vi inte ser?

Vad är det vi borde se?

Vad är det vi inte vill se?

Hur ser hela bilden ut?

Kan vi se hela bilden?

Vi vet att vi kan se en ständigt större bild.

Vi vet att vi kan tänka och handla i harmoni med denna nya verklighet.

Vi vet att vi som mänsklighet har förmåga att inhämta ny kunskap, att lära oss nya tekniker och att lösa problem som uppstått under vår historiska evolution.

Vi är förbundna med vår livsmiljö på ett direkt sätt.

Vi är fria att tänka nya tankar och utveckla nya kunskaper.

Vi är beroende av vår livsmiljö, naturen, andra arter och andra människor.

Har de system som bromsar mänsklig utveckling växt sig starkare än själva utvecklingen?